Orestickat, kurs i Näsets bystuga 2015

Som de flesta aktiva på denna blogg vet så ordnas en kurs i tvåändsstickning i Näsets bystuga, Furudal. Årets kurs är nu avslutad och vi fick se exempel på en gammal fästmansgåva, en herrvanten från Ore samt en nystickad mössa mönstrad med bårder från den gamla vanten.

Jag har skrivit en serie blogginlägg om kursen, de finns här.
Om du vill delta i nästa års kurs så lägg tiden på minnet, tisdag - fredag vecka 28.

Färdig!

Mer info finns på min blog.

Barnvante

Efter mitt första par vantarinspirerade av herrvantar från Ore, fick jag lust att sticka ett annat av de mönster jag fått av Olle-Petter, men bara på kragen och denna gång med ännu större avvikelse när det gäller färgerna. 

Dessutom använder jag Korps tunna z-tvinnade garn och stickor 2 i kragen och 1,5 i resten av vanten och gör en barnvante.  Så de hamnar långt från ursprunget, men jag hoppas att det blir bra vantar ändå, när de blir klara.

Gunilla

Fingervante blev tumvante

Mitt första par vantar inpirerade av Ore-traditionen blev så här. 

Färgavvikelsen kommenterade jag i början av projektet och har uppfattat att det är OK. Det är ju inte ens en herrvante jag åstadkommit. Det blev inte heller fingervantar som jag från början tänkt. Tumkilen och mönstret hade gjort fingervanten för lång för min korta hand. Det har i alla fall varit riktigt roligt att sticka på detta sätt - inspirerat både av en gammal tradition och av övriga deltagare i gruppen. Det ger mersmak.

Gunilla

Spin-off

Kunde inte bärga mig - vantarna har gett upphov till en spin-off: det blir en mössa. Vantarna är så dramatiska att det inte går att bära någon annan mössa till dem. Alltså måste jag rita en skiss. Den traditionella sydda kilmössan har fått stå modell. Och nu jag har börjat med stickandet.

Tumvantar klara

 Så är de klara till slut. Det kom en del andra saker (att sticka) emellan, som så ofta händer. Under en period kände jag mig lite uppgiven över hur resultatet verkade bli, men nu när alla trådar är fästa och vantarna är tvättade så är de rätt OK i alla fall. De kommer att fungera utmärkt under nästa vinter. Ett par liknande i tunnare garn kan jag nog tänka mig att pröva på en annan gång.

Mina fingervantar är färdiga

Nu är mina vantar klara! Snacka om att jag blivit inspirerad av att få vara med och sticka efter Orevantarna! Det har varit mycket roligt!

Handskar är urgamla plagg. Tydligen finns det fynd som visar att grottmänniskor förfärdigade och bar armbågslånga ”påsar” av skinn. Det finns dock tydligare fynd av handskar och vantar gjorda av lin från det gamla Egypten, båda enklare och sådana som gjorts av vävda och broderade material. Särskilt gott om avbildade och bevarade plagg finns det efter medeltiden. Handskar, finger- och tumvantar av tyg, skinn, silke, ull, lin och bomull gjorda i många tekniker, till exempel sydda, nålbundna eller stickade. Som de flesta klädesplagg har handskar/fingervantar utöver sin ursprungliga och skyddande funktion också använts för att uttrycka makt och ekonomisk status och för att signalera högtidlighet. I Hemmets handarbetslexikon finns – både under uppslagsorden ”stickning” och ”vantar” och ”handskar” flera intressanta bilder.

Praktfulla vantar har burits  av höga män i både kyrkan och staten och ståten har säkerligen imponerat och påverkat det folkliga modet, i synnerhet de vantar och handskar som bars vid bröllop. Den som går till www.digitaltmuseum.se  och slår in sökorden ”bröllopsvantar”, ”brudgumsvantar”, ”brudhandskar” och ”brudgumshandskar” får se fantastiska föremål!

Man kan också gå till vårt grannland Norge och titta på www.digitaltmuseum.no
I sökfältet där man kan exempelvis skriva in något av sökorden ”vott, fingervante” eller ”håndplagg” för att få ändå fler skönhetsupplevelser! Man kan också dra slutsatsen att i våra kulturer har bröllopsvantar varit vanliga och kanske ofta även varit trolovningsgåvor. Jag tycker det är mycket inspirerande! Och håll med mig: Visst klär vi oss alldeles för tråkigt idag!