Garnval igen

Idag plockade jag fram mina z-tvinnade garner för att ta ställning till, vad som kan vara användbart för orevantarna. Jag kommer att börja med ett par tumvantar. Mina garner är av samma kvalitet som Lars´ i förra inlägget.

Också jag har Kerstin Danielssons garn från egna värmlandsfår, som betar i Näsets by i Furudal på somrarna. Det är ofärgat, dvs naturfärgat. Jag har tre nyanser brunt och väljer nog den mörkaste.

Sedan har jag rött, blått, gult och grönt garn från Wåhlstedts, 5/2 tror jag. Garnerna är betydligt grövre än i originalvantar från Ore. Men färgerna stämmer ganska bra. Jag föreställer mig att det naturfärgade mycket väl kan ha förekommit på originalvantarna från Ore.

De gamla vantar som tidigare visats här på bloggen har betydligt blekare färger, men om man pillar lite bland maskorna ser man att tiden gjort sitt. Originalfärgerna måste ha varit mycket starkare.

Kerstins garn kan köpas här.
Det kulörta köpte jag av Karin Kahnlund, Uppstickaren, i samband med hennes kurser på HV. Hon låter Wåhlstedts färga in garner till sina kurser och färgerna varierar.
Här finns Wåhlsteds textilverkstad. Där kan man köpa naturfärgade z-tvinnade garner, dvs vitt och grått, tyvärr inte brunt.  Ett alternativ är att välja detta garn och färga själv.

Bilden visar ett sittunderlag tovat av Kerstin Danielsson 

av egen naturfärgad ull. 

Garnval för min Orevante

Efter ett tags funderande har jag bestämt mig för garn till ett par vantar inspirerade av Ore-traditionen. Jag väljer Kerstin Danielssons tvåtrådiga z-tvinnade garn. Det är spunnet hos Wålstedts i Dala-Floda av ull från Kerstins och Bosses egna värmlandsfår.  Att fåren har sitt sommarbete i Ore ger verklig lokalanknytning.

Jag kommer att använda ett mörkt naturbrunt garn som grundfärg i vanten. Mönsterfärgerna i rött, gult, blått och grönt har jag färgat själv på naturvitt garn.