Litet men naggande gott?

Många beslut är otagna, men jag har i alla fall börjat....

Stickar i Wålstedts tunna Z-tvinnade garn inköpt från Uppstickaren. Stickstorleken är 2 mm och även om alla hävdar att stålstickor är enda alternativet använder jag Knitpros trästickor. Dokumenterar parallellt på min egen blog.

Sista mönsterbården

Nu är den sista mönsterbården klar. Jag startade den 2 varv efter det att jag satt av maskor för tummen. Det fungerar bra för en tumvante. Men om det varit en fingervante hade det blivit problem eftersom bården är rätt bred och det varit dags för fingrarna innan bården var klar.

I nuläget tycker jag inte att det verkar som om dessa vantar får med sig speciellt mycket av Ore-känsla även om jag använt mig av traditionella mönster och färger. Våra gamla traditionella mönster verkar alltid bli vackrast om man försöker närma sig den traditionella stickfastheten. Ett tunnare garn hade nog gett ett bättre resultat ...  Ska trots det göra dessa färdiga och sedan får vi se om det blir ett nytt försök med tunnare garn senare i år.

Lite om mig och mitt material

Hej på er!
Jag är ny i gruppen, hittade den i går, men har tvåändsstickat en hel del, bla plagg från dalarna. Jag är historiker och gillar stickning och tycker om att kombinera de båda!
Till skilnad från er andra kommer jag inte investera i några nya fina garner, utan plocka ur den här korgen! Här finns alla möjliga tvåtrådiga ullgarner, Visjö, Hifa, gamla Bergå, härvor med lokalt garn både från Gotland och Småland! Men inget är z- spunnet! Det man går misste om i rafineri får man kompensera med teknisk skicklighet- eller något ditåt! Möjligtvis får jag köpa en härva av något brunt, jag är inte riktigt säker på att det bruna jag har räcker. Eller så chansar jag och skarvar, så gjorde man ju förr, vilket tycks vara fallet när det gäller den här inspirationsvanten som jag tänkte ha som förebild! Jag har ju inte sett andra än de ni lägger ut här så jag håller mig till dem utan att sväva ut för mycket.
Jag har ingen kunskap i sticktraditionen i Ore och är med för att jag vill lära mig, men om ni vill se sånt jag gjort och har lite kunskap om så finns det på min blogg!

Helena!

Garnval

Nu har jag funderat fram och tillbaka, ska jag sticka i det tunnare eller lite grövre z-tvinnade garnet från Wåhlstedts ullspinneri. Den blivande ägaren till tumvantarna vill ha lite tjockare kvalité, så då är garnvalet givet, det blir 5/2 som är lite grövre.

I annan färgskala

Så här har jag gjort och tänkt:

Trots att det är mansvantar som inspirerat tänker jag sticka en vante till mig själv. Färgskalan är svart grundfärg med röda partier med mönster i grått och vitt. Det ljusgrå mönstret är stickat i Kampes z-tvinnade medan resten är stickat i Wåhlstedts tunnare z-tvinnade med undantag av de mörkare gråa som är det lite grövre garnet. Har varit lite för nitisk med tvåändsstickningen, förstår jag nu. Borde ha hoppar över den tekniken på mönsterbårderna med fler färger på rött. Är för lat för att riva upp och rätta till det. Får köpa lite mer rött garn istället.

Stickar med stickor 2.25 och har 100 maskor i kragen och inför stickningen av "handen" har jag minskat till 84 maskor.

Stickar på den andra vantens krage nu innan jag går vidare med handen. Är ganska nöjd, men inser - efter ett besök i Ulla-Britts blogg - att jag nog varit ännu mer glad för en damvante enligt Ore- tradition. Men det ena utesluter ju inte det andra.

/maria som spökbloggar för Gunilla

Tunt skall det vara

Har inte kommit så långt än, har endast valt garn.

Det blir Wålstedts tunna Z-tvinnade garn...det var ju där det startade för mej.

Garnval igen

Idag plockade jag fram mina z-tvinnade garner för att ta ställning till, vad som kan vara användbart för orevantarna. Jag kommer att börja med ett par tumvantar. Mina garner är av samma kvalitet som Lars´ i förra inlägget.

Också jag har Kerstin Danielssons garn från egna värmlandsfår, som betar i Näsets by i Furudal på somrarna. Det är ofärgat, dvs naturfärgat. Jag har tre nyanser brunt och väljer nog den mörkaste.

Sedan har jag rött, blått, gult och grönt garn från Wåhlstedts, 5/2 tror jag. Garnerna är betydligt grövre än i originalvantar från Ore. Men färgerna stämmer ganska bra. Jag föreställer mig att det naturfärgade mycket väl kan ha förekommit på originalvantarna från Ore.

De gamla vantar som tidigare visats här på bloggen har betydligt blekare färger, men om man pillar lite bland maskorna ser man att tiden gjort sitt. Originalfärgerna måste ha varit mycket starkare.

Kerstins garn kan köpas här.
Det kulörta köpte jag av Karin Kahnlund, Uppstickaren, i samband med hennes kurser på HV. Hon låter Wåhlstedts färga in garner till sina kurser och färgerna varierar.
Här finns Wåhlsteds textilverkstad. Där kan man köpa naturfärgade z-tvinnade garner, dvs vitt och grått, tyvärr inte brunt.  Ett alternativ är att välja detta garn och färga själv.

Bilden visar ett sittunderlag tovat av Kerstin Danielsson 

av egen naturfärgad ull. 

Garnval för min Orevante

Efter ett tags funderande har jag bestämt mig för garn till ett par vantar inspirerade av Ore-traditionen. Jag väljer Kerstin Danielssons tvåtrådiga z-tvinnade garn. Det är spunnet hos Wålstedts i Dala-Floda av ull från Kerstins och Bosses egna värmlandsfår.  Att fåren har sitt sommarbete i Ore ger verklig lokalanknytning.

Jag kommer att använda ett mörkt naturbrunt garn som grundfärg i vanten. Mönsterfärgerna i rött, gult, blått och grönt har jag färgat själv på naturvitt garn.