torsdag 15 maj 2014

Barnvante

Efter mitt första par vantarinspirerade av herrvantar från Ore, fick jag lust att sticka ett annat av de mönster jag fått av Olle-Petter, men bara på kragen och denna gång med ännu större avvikelse när det gäller färgerna. 
Dessutom använder jag Korps tunna z-tvinnade garn och stickor 2 i kragen och 1,5 i resten av vanten och gör en barnvante.  Så de hamnar långt från ursprunget, men jag hoppas att det blir bra vantar ändå, när de blir klara.
Gunilla

Fingervante blev tumvante

Mitt första par vantar inpirerade av Ore-traditionen blev så här. 
Färgavvikelsen kommenterade jag i början av projektet och har uppfattat att det är OK. Det är ju inte ens en herrvante jag åstadkommit. Det blev inte heller fingervantar som jag från början tänkt. Tumkilen och mönstret hade gjort fingervanten för lång för min korta hand. Det har i alla fall varit riktigt roligt att sticka på detta sätt - inspirerat både av en gammal tradition och av övriga deltagare i gruppen. Det ger mersmak.
Gunilla

onsdag 9 april 2014

Spin-off

Kunde inte bärga mig - vantarna har gett upphov till en spin-off: det blir en mössa. Vantarna är så dramatiska att det inte går att bära någon annan mössa till dem. Alltså måste jag rita en skiss. Den traditionella sydda kilmössan har fått stå modell. Och nu jag har börjat med stickandet.

fredag 4 april 2014

Tumvantar klara

 Så är de klara till slut. Det kom en del andra saker (att sticka) emellan, som så ofta händer. Under en period kände jag mig lite uppgiven över hur resultatet verkade bli, men nu när alla trådar är fästa och vantarna är tvättade så är de rätt OK i alla fall. De kommer att fungera utmärkt under nästa vinter. Ett par liknande i tunnare garn kan jag nog tänka mig att pröva på en annan gång.

söndag 30 mars 2014

Mina fingervantar är färdiga

Nu är mina vantar klara! Snacka om att jag blivit inspirerad av att få vara med och sticka efter Orevantarna! Det har varit mycket roligt!




Handskar är urgamla plagg. Tydligen finns det fynd som visar att grottmänniskor förfärdigade och bar armbågslånga ”påsar” av skinn. Det finns dock tydligare fynd av handskar och vantar gjorda av lin från det gamla Egypten, båda enklare och sådana som gjorts av vävda och broderade material. Särskilt gott om avbildade och bevarade plagg finns det efter medeltiden. Handskar, finger- och tumvantar av tyg, skinn, silke, ull, lin och bomull gjorda i många tekniker, till exempel sydda, nålbundna eller stickade. Som de flesta klädesplagg har handskar/fingervantar utöver sin ursprungliga och skyddande funktion också använts för att uttrycka makt och ekonomisk status och för att signalera högtidlighet. I Hemmets handarbetslexikon finns – både under uppslagsorden ”stickning” och ”vantar” och ”handskar” flera intressanta bilder.

Praktfulla vantar har burits  av höga män i både kyrkan och staten och ståten har säkerligen imponerat och påverkat det folkliga modet, i synnerhet de vantar och handskar som bars vid bröllop. Den som går till www.digitaltmuseum.se  och slår in sökorden ”bröllopsvantar”, ”brudgumsvantar”, ”brudhandskar” och ”brudgumshandskar” får se fantastiska föremål!

Man kan också gå till vårt grannland Norge och titta på www.digitaltmuseum.no
I sökfältet där man kan exempelvis skriva in något av sökorden ”vott, fingervante” eller ”håndplagg” för att få ändå fler skönhetsupplevelser! Man kan också dra slutsatsen att i våra kulturer har bröllopsvantar varit vanliga och kanske ofta även varit trolovningsgåvor. Jag tycker det är mycket inspirerande! Och håll med mig: Visst klär vi oss alldeles för tråkigt idag!

fredag 14 mars 2014

Litet men naggande gott?

Många beslut är otagna, men jag har i alla fall börjat....
Stickar i Wålstedts tunna Z-tvinnade garn inköpt från Uppstickaren. Stickstorleken är 2 mm och även om alla hävdar att stålstickor är enda alternativet använder jag Knitpros trästickor. Dokumenterar parallellt på min egen blog.

tisdag 11 februari 2014

Sista mönsterbården

Nu är den sista mönsterbården klar. Jag startade den 2 varv efter det att jag satt av maskor för tummen. Det fungerar bra för en tumvante. Men om det varit en fingervante hade det blivit problem eftersom bården är rätt bred och det varit dags för fingrarna innan bården var klar.

I nuläget tycker jag inte att det verkar som om dessa vantar får med sig speciellt mycket av Ore-känsla även om jag använt mig av traditionella mönster och färger. Våra gamla traditionella mönster verkar alltid bli vackrast om man försöker närma sig den traditionella stickfastheten. Ett tunnare garn hade nog gett ett bättre resultat ...  Ska trots det göra dessa färdiga och sedan får vi se om det blir ett nytt försök med tunnare garn senare i år.

söndag 9 februari 2014

Varför finns det så få brudgumsvantar?

En förklaring kan vara att det förr var en vanlig sed att låta sig begravas i sina finaste kläder - sina bröllopskläder om man hade varit gift i livet.

En död gift kvinna skulle ha på sig sina brudvantar, en död gift man sina brudgumsvantar.” (Keyland: ”Seder och bruk vid dödsfall och begravning i västra Värmland” - Fataburen 1923, sid 96)

I vilken omfattning dessa seder varit gängse i Ore socken är något som jag inte alls känner till. Om det var en vanlig sed i Ore, måste jag ju också ställa fråga hur det kommer sig att det faktiskt finns några bröllopsvantar kvar. En annan risk är att uppgiften att det är brudgumsvantar härrör från den som lämnat föremålet till museet – en säljare eller givare. Minsta källkritiskiska hållning ser en fara i detta faktum. Jag skulle helst vilja se ett mer konkret vittnesbörd från tiden före industrialiseringen. Det kanske finns, men jag känner inte till det. Den som har information i frågan är välkommen att berätta, gärna till min e-postadress: opmelin(snabel-a)gmail.com.

I Värmland var det sålunda sed, att en död gift kvinna skulle ha på sig sina brudvantar vid begravningen, vilka därför sparades för detta ändamål, och att en död, gift man skulle begravas, iförd sina brudgumsvantar. (Fotnot nr 11) Vanligt var också, att man i livstiden åt sig stickade s. k. »dösselvantar» och »dösselstrumpor » (dödsvantar, dödsstrumpor), d. v. s. vantar och strumpor, som man skulle ha på sig, då man en gång begravdes.” (A Wiberg: ”Att festa skip” - en studie i fornnordisk begravningsritual. - Fornvännen 1937, sid 99 - 108) Fotnot nr 11: N. Keyland , Seder och bruk vid dödsfall, Fatab. 1923: 96. Jfr NMA. 20570 (Torpa, Östergötland), 21368 (Sollerö, Dalarna: vita vantar, brudhandskar av skinn); samma sed förekommer på de mest skilda håll. I Kina brukade den döde begravas i sina bröllopskläder (de Groot, The religions system of China 1:47; H. Rydh, Fertility rites sid. 92). Hos Guarayu väver hustrun vid bröllopet sina och sin mans gravklädor (Preuss: Tod und Unsterblichkeit sid. 12).

Ore socken hade ju genom Furudals bruk (vars historia kan läsas på http://www.rattvik.se/furudalsbruk) fler kontakter med borgerliga modeströmningar i Stockholm än många andra mindre kulturområden i Dalarna. Det är därför lätt att tänka sig att den lokalt särpräglade klädkulturen tidigare övergavs genom modets påverkan. Samtidigt förstår jag också om religiösa och rituella sedvanor – som ceremonier kring död och begravning - stod emot ett sådant förändringstryck. Vilket de faktiska förhållandena var, vet jag som jag redan sagt inte.
Under sin livstid gjorde människorna i ordning sin egen likklädsel, som personen ifråga skulle iklädas efter att hon eller han dött. Många gånger sparade männen sina bröllopsskjortor och kvinnorna sina bröllopslinnen för att begravas i dem. Var det så tragiskt att en kvinna dog strax innan sitt bröllop hände det att man klädde henne i hennes brudklänning.”
http://www.ts.skane.se/fakta/doden-och-begravningen

Hvarje ordentlig hustru hade färdigsytt »jordtyg» (likklädsel) till sig ock sin man liggande i sin klädkista. Det bestod af en »jordsärk» till hanne ock en »jordslgorta» till honom, »jordlakan» ock »ögonkastet». Likklädseln togs fram ock visades för kvinnliga gäster, då dessa enligt allmän sed roades med ett noggrant skärskådande af alla kistornas ock skåpens innehåll. År 1879 såg jag i en skola en liten bondflicka sitta ock sy på sin helt unga mors »jordsärk». Äfven äldre tjänstpigor försågo sig med likklädsel, ock det ansågs för ett slående bevis på slarf ock lättsinne, om någon vid mognare år ej ställde om denna sak.” (E. Wigström: Allmogeseder i Rönnebergs Härad på 1840-talet.)


tisdag 4 februari 2014

Fler brudgumsvantar från Ore hembygdsförening


Här kommer ytterligare ett par brudgumsvantar från Ore Hembygdsförenings samlingar. 

Vi ser att bårderna utformas på olika sätt från vante till vante. Här ser vi också att dekorationen vid tumkilen kan variera. De vantar som tidigare visats på bloggen har ett zigzag-mönster, men dessa vantar har bara en maskrad i bårdernas bottenfärg. 

Ytterligare ett kännetecken är hoptagningen i fingertopparna. I många moderna stickbeskrivningar ser fingertopparna ut som en spets. Här har fingertoppen en mer rundad form.

Upplagt och påbörjat

Nu har jag lagt upp och börjat sticka!
Jag följer inspirationsvanten så gott det går, och har lagt upp 120 maskor till kragen, vilket verkar helt perfekt nu när jag har stickat en bit. Hitills är det Hifa och Bergå- garn jag använt, de är ganska lika i grovlek, och så småningom kommer jag att plocka in ett gult från estniska hemslöjden som är rätt så likt bergå, lika rivigt! Stickor nummer 2.
När det gäller nyanserna så är detta ju en blixtbild från telefonen och de återges inte så bra. Jag har i alla fall inte valt riktigt så starka färger som det kanske var i en ny vante om de stickades med anilinfärgat garn t ex. Jag tycker helt enkelt inte att det är så snyggt, utan jag låtsas att min vante blivit lite blekt, men inte i samma utsträckning som förlagan!
Lillemor skriver i sitt mail att bårderna i hennes vante och dess förlaga inte var tvåändstickade, och jag har nu suttit och granskat min förlaga på denna punkt både länge och väl. Säker kan man ju inte vara utifrån en bild, men jag tycker det verkar som om de bruna ränderna mellan bårderna är tvåändstickade, men att bårderna inte är det, därför väljer jag att göra så. Jag tänker då särskilt på den mittersta, gul- röda bården, den ser lite för "lös" ut.  Vad säger ni andra? Håller ni med?

Helena

Provstickar



Nu har jag kommit igång med provstickning av färg och mönster.
Det är alltid lika spännande och se hur färgerna "arbetar". 
Antingen så "gifter" de sig eller så "bråkar" de med varandra.

söndag 2 februari 2014

Lite om mig och mitt material

Hej på er!
Jag är ny i gruppen, hittade den i går, men har tvåändsstickat en hel del, bla plagg från dalarna. Jag är historiker och gillar stickning och tycker om att kombinera de båda!
Till skilnad från er andra kommer jag inte investera i några nya fina garner, utan plocka ur den här korgen! Här finns alla möjliga tvåtrådiga ullgarner, Visjö, Hifa, gamla Bergå, härvor med lokalt garn både från Gotland och Småland! Men inget är z- spunnet! Det man går misste om i rafineri får man kompensera med teknisk skicklighet- eller något ditåt! Möjligtvis får jag köpa en härva av något brunt, jag är inte riktigt säker på att det bruna jag har räcker. Eller så chansar jag och skarvar, så gjorde man ju förr, vilket tycks vara fallet när det gäller den här inspirationsvanten som jag tänkte ha som förebild! Jag har ju inte sett andra än de ni lägger ut här så jag håller mig till dem utan att sväva ut för mycket.
Jag har ingen kunskap i sticktraditionen i Ore och är med för att jag vill lära mig, men om ni vill se sånt jag gjort och har lite kunskap om så finns det på min blogg!

Helena!


Garnval


Nu har jag funderat fram och tillbaka, ska jag sticka i det tunnare eller lite grövre z-tvinnade garnet från Wåhlstedts ullspinneri. Den blivande ägaren till tumvantarna vill ha lite tjockare kvalité, så då är garnvalet givet, det blir 5/2 som är lite grövre.



Ett väl gjort arbete behöver inte göras om – tankar i backspegeln

Stickfasthet

Antalet maskor i enfärgad och mönstrad tvåändsstickning skiljer sig åt. Detta faktum är varken oväntat eller okänt. Glömmer man, som jag gjort, bort det, eller struntar i att ta hänsyn till det, får det troligen oönskade konsekvenser.
Jag bortsåg från skillnaden och föreställde mig att både min enfärgade och mönstrade stickning ändå stickades med två trådar, varför maskantalet borde bli detsamma. Ack så fel jag haft. Sannolikt stickar jag dessutom med olika handlag när jag stickar mönstrade och enfärgade partier.
Så när jag hade satt tumkilarna på tråd kände jag på mig att jag behövde kontrollera mitt maskantal. Kartan och verkligheten överensstämde inte. Mina stickade tumkilar är större än mina beräknade. Jag kontrollerade därför min stickfasthet supernoga, med både förstoringsglas och med två stoppnålar, så att jag bara räknade maskor, inte räknade en maska två gånger och inte heller räknade mellanrummet mellan två maskor.
Jag måste nu justera mitt tidigare påstående om min stickfasthet. Med det extratunna z-tvinnade garnet och med 2 mm stickor får jag 56 maskor på 10 cm när jag stickar i en färg. Detta gäller det mörkblå garnet, ifall olika färger har något olika grovlek.
Jag har därför repat upp halva tumkilarna och dessutom räknat om fördelningen av maskor för fingrarna. Som jag hört sägas om att repa upp sin stickning: ”Det blir i alla fall mer stickglädje till samma kostnad!”

Avståndet mellan handflatans och handryggens mönster

Jag placerade mönstret på handflatan ca 1 cm ifrån handryggens mönster – och nu ser jag att det är alldeles för tätt! Om jag ändå hade tänkt mig för! Avståndet mellan mönstren intill handloven behöver vara ca 5 cm på en vante med storklek 8. Man kan lätt mäta – innan man börjar sticka mönstren - på en tidigare stickad vante. Mönsterkolumnerna behöver passera tumkilen parallellt. Jag skulle kunna repa upp ändå mer - men istället tänker jag kompensera genom att göra ”gångjärnet” i tumvecket bredare. Annars dras mönstren ihop på ett fult sätt längs pekfingrets utsida. 

Tumkil och lodrät mönsterbård

Nu är tumkilen och den lodräta mönsterbården klara. Jag gör tumvantar och anväder en tumkil med utökningar i ena kanten (dvs jag ökar en maska varje varv). Som lodrät mönsterbård valde jag ett enkelt zig-zag mönster som jag sett på en äldre vante. Nästa steg på dessa vantar blir att sticka ytterligare en mönsterbård tvärs över den yttre delen av handen.

fredag 31 januari 2014

Det kom ett mail

Jag har varit en dålig moderator denna vecka på grund en influensaliknande åkomma. Men någon moderator behövs knappast i denna KAL. Det har hänt mycket sedan jag var inne här sist. Jag är imponerad av era vantar.

Det har också kommit mail från Lillemor Larsson-Haga. Hon är kurskamrat på en HV-kurs jag går just nu och uppväxt i Dalbyn, som är en av byarna i f d Ore socken. Jag publicerar Lillemors brev här och en bild på hennes orevantar. Tack Lillemor för att du delar med dig.

Hej!

Här kommer en bild på vantarna jag stickade och en liten text till. Jag kom på att det antagligen inte går att infoga en bild i Kommentar, så du får den på detta viset. ....

De här vantarna stickade jag i början på 1970-talet. Jag bodde fortfarande hemma i Dalbyn i Ore, och jag hade ganska nyss lärt mig tvåändsstickning av min textila mentor Ida Söderberg. Förlagan till vantarna finns i Hembygdsföreningens samling, men det är ingen exakt kopia. 

Garn med z-tvinning var inte lätt att få tag på då, så det är vanligt s-tvinnat garn, kanske Bergås Stickgarn Extra, troligen färgat brunt. De färgade bårderna är av garner jag hade hemma. Förlagan hade inte tvåändsstickning i bårderna, så det gjorde inte jag heller.  

Vantarna gavs som en present till en släkting, och det är han som har plockat fram dem, fotat och skickat mig bilden. Om jag hade haft vantarna i min hand hade jag kanske kunnat säga mer om dem. Men det lär dröja till sommaren och sommarstugevistelsen innan jag får se dem igen på nära håll!

Lillemor/Ullemor




torsdag 30 januari 2014

Tumkilar och mönsterteknik

Nu är mina tumkilar färdiga och vid nästa sticktillfälle ska jag sätta deras maskor på tråd. Sedan är det bara ett kort stycke kvar innan jag ska börja sticka den sista mönsterbården, under fingrarna.
På bilden syns handryggen på höger vanten och handflatan på vänster vante, med sina respektive, ganska traditionella mönster. Jag stickade dem med intarsia teknik. Jag har inte minsta aning om hur saken löstes på originalvantarna - det har jag inte studerat. De nedre mönsterbanden har jag hanterat på olika sätt. Den första, dvs den nedersta har jag stickat i "vanlig" två-färgsstickning med flotteringar, medan jag använt tvåändsstickningsteknik i de följande två banden. Jag har tillåtit mig två maskor i samma färg efter varandra utan vridning av garnerna. Jag kommer att sticka sista bården på samma sätt.

onsdag 29 januari 2014

I annan färgskala

Så här har jag gjort och tänkt:
Trots att det är mansvantar som inspirerat tänker jag sticka en vante till mig själv. Färgskalan är svart grundfärg med röda partier med mönster i grått och vitt. Det ljusgrå mönstret är stickat i Kampes z-tvinnade medan resten är stickat i Wåhlstedts tunnare z-tvinnade med undantag av de mörkare gråa som är det lite grövre garnet. Har varit lite för nitisk med tvåändsstickningen, förstår jag nu. Borde ha hoppar över den tekniken på mönsterbårderna med fler färger på rött. Är för lat för att riva upp och rätta till det. Får köpa lite mer rött garn istället.
Stickar med stickor 2.25 och har 100 maskor i kragen och inför stickningen av "handen" har jag minskat till 84 maskor.
Stickar på den andra vantens krage nu innan jag går vidare med handen. Är ganska nöjd, men inser - efter ett besök i Ulla-Britts blogg - att jag nog varit ännu mer glad för en damvante enligt Ore- tradition. Men det ena utesluter ju inte det andra.
/maria som spökbloggar för Gunilla

tisdag 28 januari 2014

Frågeställning om Orevanten

Jag har funderat på att skriva om Ore brudgumsvantar som en B-uppsats i mina studier på Textilvetenskap i Uppsala. Frågan är vilken intressant huvudfråga jag ska ha. Jag vill ju att uppsatsens frågeställning ska vara nära knuten till det textila ämnet. Således inte frågor av typen ”Vilken roll spelade brudgumsvanten i bröllopsceremonin?” eller ”Vilka föreställningar rådde kring brudgumsvantar i den folkliga traditionen?”   

Är det någon som har ett tips till mig, kanske någon fråga du själv har grunnat på kring Ore vanten? 

Tunnare Z-tvinnat garn

Den som vill sticka sina vantar med det tunna Z-tvinnade garnet, grovlek 7/2, kan köpa det från Karin Kahnlund. Det går bra att kontakta Karin på adressen:

kahnlund.k(snabel-a)telia.com

Det är Karin som har låtit spinna och färga in det tunna Z-tvinnade garnet från Wålstedts Textilverkstad AB (www.walstedts.se). Hon har berättat för mig att hon har garn kvar till försäljning i många färger.

Detta tunnare Z-tvinnade garn ger mig, på stickor 2 mm, en stickfasthet om 56 m på 10 cm ( när jag stickar med EN färg. I flerfärgsmönster varierar stickfastheten beroende på vilken mönsterteknik som används). Den som är villig att sticka med stickor 1,75 mm kan troligen få en stickfasthet om 50 m på 10 cm.

Karin har även en hel del ofärgat Z-.tvinnat garn av den tunna kvaliteten för den som vill färga sitt garn själv. Jag har mycket positiv erfarenhet av att färga Wålstedts garner med ”FärgSpecial” från Färgkraft (http://fargkraft.net). Färgkraft kommer att finnas på Syfestivalen på Stockholmsmässan i Älvsjö den 14-16 februari 2014 i monter B11:21.

Sätergläntan ska också finnas på Syfestivalen (monter B09:23) och de brukar ju ha en del Z-tvinnat garn från Wålstedts i grovlek 5/2.


söndag 26 januari 2014

Tunt skall det vara

Har inte kommit så långt än, har endast valt garn.
Det blir Wålstedts tunna Z-tvinnade garn...det var ju där det startade för mej.

Uppläggning och mudd

Jag har nu påbörjat vad som kommer att bli ett par tumvantar inspirerade av Ore-vantar.
Jag använder Uppläggning nr 1 (se Dandanell, Danielsson´s "Tvåändsstickat"), med en variation där jag använder fyra trådar i stället för tre.
  1. Uppläggning 1 med fyra trådar: en gul och en röd i vänster hand och två bruna i höger.
  2. Lägg upp önskat antal maskor och sammanfoga sedan och sticka runt med två bruna trådar: Tre varv kedjegång.
  3. Ett varv aviga maskor med en gul och en röd tråd.
  4. Tre varv med två bruna trådar.
  5. Muddens mösterbård
  6. Tre varv med två bruna trådar.
  7. Ett varv aviga maskor med en gul och en röd tråd.
  8. Ett varv med två bruna trådar
Nu ska jag sticka lika långt på nästa vante innan jag börjar med utökningar för tumkilarna.

fredag 24 januari 2014

Färger och kilar

Nu har jag stickat muddarna till mina vantar och har börjat med tumkilarna.

Jag ser att mina färgval gör att muddarna ser mer färggranna ut än de brudgumsvantar från Ore som jag har sett. Men jag har bestämt för att framhärdar ett tag till - kanske att intrycket dämpas när resten av vantarna är stickade... Men mest sannolikt beror det på att min röda bottenfärg är signalröd, medan Orevantarna vi ser idag är mer tegelröda. Och så jag valt mörkblått istället för brunt som bottenfärg, vilket ökar färgkontrasten. Jag hoppas att Ulla - Britt har rätt när hon tror att de gamla vantarna har bleknat.

Mina tumkilar ger mig problem. Jag stickar med det extra tunna garnet - varför jag kanske borde ha ökat med mer än en maska per varv i kilen. Nu verkar kilen bli för lång innan den blir tillräckligt vid. Eventuellt får jag lov att ta upp och göra om...

torsdag 23 januari 2014

Garnval igen

Idag plockade jag fram mina z-tvinnade garner för att ta ställning till, vad som kan vara användbart för orevantarna. Jag kommer att börja med ett par tumvantar. Mina garner är av samma kvalitet som Lars´ i förra inlägget.

Också jag har Kerstin Danielssons garn från egna värmlandsfår, som betar i Näsets by i Furudal på somrarna. Det är ofärgat, dvs naturfärgat. Jag har tre nyanser brunt och väljer nog den mörkaste.

Sedan har jag rött, blått, gult och grönt garn från Wåhlstedts, 5/2 tror jag. Garnerna är betydligt grövre än i originalvantar från Ore. Men färgerna stämmer ganska bra. Jag föreställer mig att det naturfärgade mycket väl kan ha förekommit på originalvantarna från Ore.

De gamla vantar som tidigare visats här på bloggen har betydligt blekare färger, men om man pillar lite bland maskorna ser man att tiden gjort sitt. Originalfärgerna måste ha varit mycket starkare.

Kerstins garn kan köpas här.
Det kulörta köpte jag av Karin Kahnlund, Uppstickaren, i samband med hennes kurser på HV. Hon låter Wåhlstedts färga in garner till sina kurser och färgerna varierar.
Här finns Wåhlsteds textilverkstad. Där kan man köpa naturfärgade z-tvinnade garner, dvs vitt och grått, tyvärr inte brunt.  Ett alternativ är att välja detta garn och färga själv.

Bilden visar ett sittunderlag tovat av Kerstin Danielsson 
av egen naturfärgad ull. 

Garnval för min Orevante

Efter ett tags funderande har jag bestämt mig för garn till ett par vantar inspirerade av Ore-traditionen. Jag väljer Kerstin Danielssons tvåtrådiga z-tvinnade garn. Det är spunnet hos Wålstedts i Dala-Floda av ull från Kerstins och Bosses egna värmlandsfår.  Att fåren har sitt sommarbete i Ore ger verklig lokalanknytning.

Jag kommer att använda ett mörkt naturbrunt garn som grundfärg i vanten. Mönsterfärgerna i rött, gult, blått och grönt har jag färgat själv på naturvitt garn.

fredag 17 januari 2014

400 pixel, varför då?


Jag fick en fråga via mail ang bildstorlek, med anledning av "kravet" på minst 400 pixel breda bilder. "Vaffödådå"???

Det där inget tekniskt krav för att det ska fungera, så du kan strunta i det. Du kanske inte alls tänker på bilder på så sätt. 

Jag har en idé, om att bilderna inte får bli för små. Blogger-verktyget, som vi använder, krymper bilderna när de publiceras och i min smak blir de för små. I vårt fall vill vi ju gärna kunna se detaljer. Dessutom tycker jag, att det är enhetligt och snyggt, när man bläddrar igenom bloggen och ser bilder av samma storlek. 

Jag vill kunna ändra bildstorleken till 400 pixels bredd, men har ännu inte hittat funktionen för bildstorlek i Blogger-verktyget,  så därför ändrat jag manuellt i HTML-koden. Det är förmodligen möjligt att göra en inläggsmall anpassad för större bilder, men jag har inte riktigt klurat ut hur man gör.

Om bilderna är minst 400 pixel så kan jag fixa till det manuellt, tills jag hittar en bättre lösning. Om bilderna är större är det bara bra. De är ju klickbara så att man kan se dem i originalstorlek.

Hoppas att jag inte krånglar till det med särskilda krav på bilderna. ... och som sagt,  om det krånglar till det för dig bry dig inte om det.

(Detta inlägg skulle ha handlat om garnval, men jag stack emellan med en fråga.)

torsdag 16 januari 2014

Inspirationsbilder: Lika men ändå olika

I gårdagens inlägg hänvisade Olle-Petter till digitalt museum. Jag tar mig friheten att här på bloggen visa bilderna från Nordiska museets samlingar som han hänvisade till.

(Jag har faktiskt i ett liknande sammanhang frågat museet om bilderna kan publiceras på en blogg på detta sätt och fick svaret att det är OK om källan framgår tydligt och om bilderna inte förvanskas.)

Klicka på bilderna för att förstora dem.





Visst är vantarna lika men ändå olika. 
Vad som skiljer är främst bårderna som kan utformas på olika sätt.

Gemensamma drag:
- Bakgrundsfärgen är i regel naturfärgad brun ull.
- Bårdernas bakgrundsfärg är i regel röd.
- Uppläggningen görs i regel med en röd bindetråd och två trådar brunt garn, som skapar maskorna.
- Efter uppläggningen följer några aviga varv eller kedjegång i bottenfärgen (brun).
- Ytterligare ett avigvarv i en avvikande färg (röd) eller med två färger (röd + en annan färg) mot brun bakgrund innan bårderna kommer.
- Bårderna utformas efter stickerskans smak och skicklighet. Det är diamantmönster och zig-zag-mönster i olika varianter, i en eller flera färger.
- Bårderna förekommer på vantkragen och på fingervantar strax under fingrarna.
- Vid sidan av tummen finns ett zigzag-mönster och/eller en maskrad i avvikande färg.

- Vantmodellen har en vid relativt lång krage som avslutas med ett avigvarv i en eller två färger, varav en färg är röd.
- Vanten har kiltumme
- Fingrarna börjar på samma varv och tar inte hänsyn till handens anatomi där fingrarna inte börjar på en rät linje.
- Hoptagningen i fingertoppen görs på samma plats på de fyra stickorna, så att toppen får ett rundat uttryck.

Vantarna är stickade i garnkvaliteter som inte går att uppbringa idag. Hur vi än gör kommer våra vantar att skilja sig från de gamla, såvida vi inte hittar rätt ull och spinner ett fint och jämnt garn till våra vantar.

Du borde nu fått en god uppfattning om orevantens karakteristiska drag. Fler inspirationbilder på gamla vantar kommer att publiceras i kommande inlägg. Men i nästa inlägg är det nog dags att diskutera garnval.

Du kanske till och med är redo att skissa lite på den vante du vill sticka och kanske rita några bårder på rutpapper.

onsdag 15 januari 2014

Mina tankar kring Ore herrfingervante



Vad är typiskt för Ore vanten?
Jag har - på hembyggdsmuseet  i Furudal och på kommunens klädkammare - sett några Ore vantar som jag har fotograferat. Jag har även tittat på de som Nordiska Museet har lagt upp på  Digitalt Museum -  www.digitaltmuseum.se  -  (I deras sökruta kan man skriva in ”NM.0104162A-B” eller ”NM.0017951A-B”). 
Vilka karaktäristika är centrala och vilka varianter finns?
Här är min uppfattning om några typiska detaljer för de herrvantar från Ore som jag sett. Antagligen har jag förbisett detaljer som andra sett. Jag är förstås nyfiken på dem och hoppas att vi tillsammans bygger på denna lista.
DETALJ
VANLIG
VARIATIONER
Bottenfärg
Brun
Blå
Vanttyp
Fingervante
Tumvante
Början
Krage
Mudd
Mönstrade partier
Krage, tumkil (oliksidigt), knogparti
Krage, tumkil
Mönsterfärger
Röda, blåa, gula, gröna, vita
Mönstertyper (på en från vantens bottenfärg avvikande färgplatta)
Snedställda rutor (prickade och tomma), vågor, sneda streck, kryss, gåsögon, fempunkter och ”halva flätor” i två färger
Stickning
Tvåändsstickning
Mönsterpartier stickade i ”vanlig” tvåfärgsstickning

Jämförelser och skiljemarkörer

Har någon information om hur herrarnas helgdagsvantar såg ut i kringliggande socknar? Med den informationen kunde vi kanske ringa in Orevanten mer träffsäkert.

Garnval
 Jag använder Karin Kahnlunds tunna Z-tvinnade garn, som är spunnet och tvinnat hos Wåhlstedts – i samma ullkvalitet som deras övriga Z-tvinnade garn. Det garnet ger mig bra definition och en för mig tillräcklig stickfasthet. På stickor 2mm får jag 46 m/10 cm i tvåändsstickning.
Färgval för mönster
Det är viktigt, tycker jag, att använda tillräckligt kontrast i mönsterfärgerna - både ljust/mörkt och färgkontrast. Jag hade valt en grön mönsterfärg mot ett bottenband av ljusrött, men ser nu att den gröna färg som jag hade valt är alldeles för ljus - mönstret försvinner. Jag måste välja en mörkare grön färg. 
Mina val
Jag avser inte att kopiera en befintlig Orevante – utan jag tänker sticka ett par fingervantar som är starkt inspirerad av Ore vantarna, med liknande mönster och utförande. Jag kommer – sannolikt - att införa en främmande mönstertyp i ett av mönsterbanden.
Min vantkrage kommer jag inte att göra lika bred som originalens. Den traditionella, ganska vida, kragen fyllde sannolikt en funktion på sin tid: jag vet inte vilken och är nyfiken på svaret. Kanske hängde det ihop att de på Nordiska museet påstås vara brudgumsvantar. Om det är sant, kanske de inte bars utan mest var ”till lyst”. En bred krage passar inte mina behov och jag antyder den bara genom att börja min vantkrage med samma omkrets som vantens största omkrets vid tumkilen. Sedan minskar jag kragen till före tumkilens början.   

tisdag 14 januari 2014

Hur fungerar denna Knit Along?

Var och en stickar ett par vantar med inspiration från herrvanten från Ore.
Man väljer själv om man vill sticka fingervantar eller tumvantar.
Det finns ingen stickbeskrivning eller förlaga. Men bilder kommer att publiceras på denna blogg som vi kan analysera och använda som inspiration.

Man väljer själv lämpligt garn, men vi kommer att diskutera garnval här inom kort.

Du bör ha kunskaper i tvåändsstickning och kunna konstruera en vante utan detaljbeskrivning för att kunna delta i stickningen. Men man kan naturligtvis fråga i kommentarsfältet om man behöver råd. Vi kommer att diskutera de olika faserna i mönsterkonstruktionen, så även om det inte finns någon beskrivning så kommer du inte att stå helt utan vägledning. Vi hjälps alla åt att besvara frågor. Ju aktivare deltagare desto bättre hjälp. Att kommentera varandras inlägg är a och o för en givande KAL.

Det finns ingen tidplan utan man stickar i egen takt och visar upp sina framsteg här. Vi berättar om processen, ställer frågor ock kommenterar varandras inlägg, så att vi kan lära av varandra under resans gång.

Deltagarna beskriver sin vante och publicerar bilder i denna blogg. Bilderna bör vara minst 400 pixel breda. Om du inte vet hur man anpassar storleken på bilderna så ska jag som moderator i gruppen försöka hjälpa till.

För att inläggen ska bli sökbara skall de märkas med ett eller flera nyckelord, etiketter. Mer information om märkning när inläggen börjar ramla in. Moderatorn kommer i inledningsskedet bevaka att sökbegreppen blir någorlunda enhetliga och kanske styra upp märkningen av inläggen om det visar sig att det behövs. (Detta inlägg är exempelvis märkt KAL)

Om du behöver hjälp att komma igång att skriva inlägg kommer det anvisningar här, men du bör i så fall fråga i kommentarsfältet eller med epost till e@ullabritt.se

Jag hoppas att dessa rader ger dig en idé om hur det kan komma att fungera. Välkommen att anmäla dig via mail till e@ullabritt.se. Ange namn och ev webbadress.

Nästa blogginlägg kommer att handla om vad som är utmärkande för herrvanten från Ore.

måndag 13 januari 2014

Vill du vara med att sticka herrvantar från Ore?


Under syfestivalen i höstat hamnade jag i ett samtal om Orevanten. Jag försöker fördjupat mig i stickskatten från Ore, och har samlat bilder och erfarenheter från stickerskor från bygden. Samtalet från syfestivalen vidgades så småningom till en lite större krets, som gärna vill hänga på idén om en KAL, dvs Knit Along, parallellstickning, stickjunta på nätet eller vad vi ska kalla det för.

Vi börjar med att betrakta denna tumvante från Ore Hembygdsförenings magasin. Vilka tankar dyker upp i ditt huvud när de tittar på den? 

I denna KAL finns endast en regel: Låt dig inspireras av stickat från Ore och blogga om det. Vi börjar med herrvanten. Det är inte meningen att du ska sticka exakt en sådan vante som på bilden, utan snarare att du låter dig inspireras till en egen vante. 

Det inte så enkelt att det finns en väldefinierad beskrivning, med föreskrivna garner, färger eller mönster. Vanten bygger snarare på en mönstertradition och ett färgschema som vi kan utgå från. Dessutom är vanten tvåändsstickad, en teknik vi håller oss till i denna KAL. Mer om det i kommande blogginlägg. 

Än så länge låter det kanske allt för "flummigt", men låt inte det hindra dig. Min förhoppning är att vi tillsammans utvecklar KAL:en.

Visst vill du vara med? Maila ditt namn och ev webbadress e@ullabritt.se.

Nästa blogginlägg kommer handla om hur vi går vidare.