Barnvante

Efter mitt första par vantarinspirerade av herrvantar från Ore, fick jag lust att sticka ett annat av de mönster jag fått av Olle-Petter, men bara på kragen och denna gång med ännu större avvikelse när det gäller färgerna. 

Dessutom använder jag Korps tunna z-tvinnade garn och stickor 2 i kragen och 1,5 i resten av vanten och gör en barnvante.  Så de hamnar långt från ursprunget, men jag hoppas att det blir bra vantar ändå, när de blir klara.

Gunilla

Fingervante blev tumvante

Mitt första par vantar inpirerade av Ore-traditionen blev så här. 

Färgavvikelsen kommenterade jag i början av projektet och har uppfattat att det är OK. Det är ju inte ens en herrvante jag åstadkommit. Det blev inte heller fingervantar som jag från början tänkt. Tumkilen och mönstret hade gjort fingervanten för lång för min korta hand. Det har i alla fall varit riktigt roligt att sticka på detta sätt - inspirerat både av en gammal tradition och av övriga deltagare i gruppen. Det ger mersmak.

Gunilla

Tumvantar klara

 Så är de klara till slut. Det kom en del andra saker (att sticka) emellan, som så ofta händer. Under en period kände jag mig lite uppgiven över hur resultatet verkade bli, men nu när alla trådar är fästa och vantarna är tvättade så är de rätt OK i alla fall. De kommer att fungera utmärkt under nästa vinter. Ett par liknande i tunnare garn kan jag nog tänka mig att pröva på en annan gång.

Blivande OREvantar på möte

Ibland är det bra att få mötas IRL också.

Litet men naggande gott?

Många beslut är otagna, men jag har i alla fall börjat....

Stickar i Wålstedts tunna Z-tvinnade garn inköpt från Uppstickaren. Stickstorleken är 2 mm och även om alla hävdar att stålstickor är enda alternativet använder jag Knitpros trästickor. Dokumenterar parallellt på min egen blog.

Sista mönsterbården

Nu är den sista mönsterbården klar. Jag startade den 2 varv efter det att jag satt av maskor för tummen. Det fungerar bra för en tumvante. Men om det varit en fingervante hade det blivit problem eftersom bården är rätt bred och det varit dags för fingrarna innan bården var klar.

I nuläget tycker jag inte att det verkar som om dessa vantar får med sig speciellt mycket av Ore-känsla även om jag använt mig av traditionella mönster och färger. Våra gamla traditionella mönster verkar alltid bli vackrast om man försöker närma sig den traditionella stickfastheten. Ett tunnare garn hade nog gett ett bättre resultat ...  Ska trots det göra dessa färdiga och sedan får vi se om det blir ett nytt försök med tunnare garn senare i år.

Fler brudgumsvantar från Ore hembygdsförening

Här kommer ytterligare ett par brudgumsvantar från Ore Hembygdsförenings samlingar. 

Vi ser att bårderna utformas på olika sätt från vante till vante. Här ser vi också att dekorationen vid tumkilen kan variera. De vantar som tidigare visats på bloggen har ett zigzag-mönster, men dessa vantar har bara en maskrad i bårdernas bottenfärg. 

Ytterligare ett kännetecken är hoptagningen i fingertopparna. I många moderna stickbeskrivningar ser fingertopparna ut som en spets. Här har fingertoppen en mer rundad form.

Upplagt och påbörjat

Nu har jag lagt upp och börjat sticka!
Jag följer inspirationsvanten så gott det går, och har lagt upp 120 maskor till kragen, vilket verkar helt perfekt nu när jag har stickat en bit. Hitills är det Hifa och Bergå- garn jag använt, de är ganska lika i grovlek, och så småningom kommer jag att plocka in ett gult från estniska hemslöjden som är rätt så likt bergå, lika rivigt! Stickor nummer 2.
När det gäller nyanserna så är detta ju en blixtbild från telefonen och de återges inte så bra. Jag har i alla fall inte valt riktigt så starka färger som det kanske var i en ny vante om de stickades med anilinfärgat garn t ex. Jag tycker helt enkelt inte att det är så snyggt, utan jag låtsas att min vante blivit lite blekt, men inte i samma utsträckning som förlagan!
Lillemor skriver i sitt mail att bårderna i hennes vante och dess förlaga inte var tvåändstickade, och jag har nu suttit och granskat min förlaga på denna punkt både länge och väl. Säker kan man ju inte vara utifrån en bild, men jag tycker det verkar som om de bruna ränderna mellan bårderna är tvåändstickade, men att bårderna inte är det, därför väljer jag att göra så. Jag tänker då särskilt på den mittersta, gul- röda bården, den ser lite för "lös" ut.  Vad säger ni andra? Håller ni med?

Helena

Provstickar

Nu har jag kommit igång med provstickning av färg och mönster.

Det är alltid lika spännande och se hur färgerna "arbetar". 

Antingen så "gifter" de sig eller så "bråkar" de med varandra.

Lite om mig och mitt material

Hej på er!
Jag är ny i gruppen, hittade den i går, men har tvåändsstickat en hel del, bla plagg från dalarna. Jag är historiker och gillar stickning och tycker om att kombinera de båda!
Till skilnad från er andra kommer jag inte investera i några nya fina garner, utan plocka ur den här korgen! Här finns alla möjliga tvåtrådiga ullgarner, Visjö, Hifa, gamla Bergå, härvor med lokalt garn både från Gotland och Småland! Men inget är z- spunnet! Det man går misste om i rafineri får man kompensera med teknisk skicklighet- eller något ditåt! Möjligtvis får jag köpa en härva av något brunt, jag är inte riktigt säker på att det bruna jag har räcker. Eller så chansar jag och skarvar, så gjorde man ju förr, vilket tycks vara fallet när det gäller den här inspirationsvanten som jag tänkte ha som förebild! Jag har ju inte sett andra än de ni lägger ut här så jag håller mig till dem utan att sväva ut för mycket.
Jag har ingen kunskap i sticktraditionen i Ore och är med för att jag vill lära mig, men om ni vill se sånt jag gjort och har lite kunskap om så finns det på min blogg!

Helena!

Garnval

Nu har jag funderat fram och tillbaka, ska jag sticka i det tunnare eller lite grövre z-tvinnade garnet från Wåhlstedts ullspinneri. Den blivande ägaren till tumvantarna vill ha lite tjockare kvalité, så då är garnvalet givet, det blir 5/2 som är lite grövre.

Tumkil och lodrät mönsterbård

Nu är tumkilen och den lodräta mönsterbården klara. Jag gör tumvantar och anväder en tumkil med utökningar i ena kanten (dvs jag ökar en maska varje varv). Som lodrät mönsterbård valde jag ett enkelt zig-zag mönster som jag sett på en äldre vante. Nästa steg på dessa vantar blir att sticka ytterligare en mönsterbård tvärs över den yttre delen av handen.

Det kom ett mail

Jag har varit en dålig moderator denna vecka på grund en influensaliknande åkomma. Men någon moderator behövs knappast i denna KAL. Det har hänt mycket sedan jag var inne här sist. Jag är imponerad av era vantar.

Det har också kommit mail från Lillemor Larsson-Haga. Hon är kurskamrat på en HV-kurs jag går just nu och uppväxt i Dalbyn, som är en av byarna i f d Ore socken. Jag publicerar Lillemors brev här och en bild på hennes orevantar. Tack Lillemor för att du delar med dig.

Hej!

Här kommer en bild på vantarna jag stickade och en liten text till. Jag kom på att det antagligen inte går att infoga en bild i Kommentar, så du får den på detta viset. ....

De här vantarna stickade jag i början på 1970-talet. Jag bodde fortfarande hemma i Dalbyn i Ore, och jag hade ganska nyss lärt mig tvåändsstickning av min textila mentor Ida Söderberg. Förlagan till vantarna finns i Hembygdsföreningens samling, men det är ingen exakt kopia. 

Garn med z-tvinning var inte lätt att få tag på då, så det är vanligt s-tvinnat garn, kanske Bergås Stickgarn Extra, troligen färgat brunt. De färgade bårderna är av garner jag hade hemma. Förlagan hade inte tvåändsstickning i bårderna, så det gjorde inte jag heller.  

Vantarna gavs som en present till en släkting, och det är han som har plockat fram dem, fotat och skickat mig bilden. Om jag hade haft vantarna i min hand hade jag kanske kunnat säga mer om dem. Men det lär dröja till sommaren och sommarstugevistelsen innan jag får se dem igen på nära håll!

Lillemor/Ullemor

I annan färgskala

Så här har jag gjort och tänkt:

Trots att det är mansvantar som inspirerat tänker jag sticka en vante till mig själv. Färgskalan är svart grundfärg med röda partier med mönster i grått och vitt. Det ljusgrå mönstret är stickat i Kampes z-tvinnade medan resten är stickat i Wåhlstedts tunnare z-tvinnade med undantag av de mörkare gråa som är det lite grövre garnet. Har varit lite för nitisk med tvåändsstickningen, förstår jag nu. Borde ha hoppar över den tekniken på mönsterbårderna med fler färger på rött. Är för lat för att riva upp och rätta till det. Får köpa lite mer rött garn istället.

Stickar med stickor 2.25 och har 100 maskor i kragen och inför stickningen av "handen" har jag minskat till 84 maskor.

Stickar på den andra vantens krage nu innan jag går vidare med handen. Är ganska nöjd, men inser - efter ett besök i Ulla-Britts blogg - att jag nog varit ännu mer glad för en damvante enligt Ore- tradition. Men det ena utesluter ju inte det andra.

/maria som spökbloggar för Gunilla

Tunt skall det vara

Har inte kommit så långt än, har endast valt garn.

Det blir Wålstedts tunna Z-tvinnade garn...det var ju där det startade för mej.

Uppläggning och mudd

Jag har nu påbörjat vad som kommer att bli ett par tumvantar inspirerade av Ore-vantar.
Jag använder Uppläggning nr 1 (se Dandanell, Danielsson´s "Tvåändsstickat"), med en variation där jag använder fyra trådar i stället för tre.

1. Uppläggning 1 med fyra trådar: en gul och en röd i vänster hand och två bruna i höger.
2. Lägg upp önskat antal maskor och sammanfoga sedan och sticka runt med två bruna trådar: Tre varv kedjegång.
3. Ett varv aviga maskor med en gul och en röd tråd.
4. Tre varv med två bruna trådar.
5. Muddens mösterbård
6. Tre varv med två bruna trådar.
7. Ett varv aviga maskor med en gul och en röd tråd.
8. Ett varv med två bruna trådar

Nu ska jag sticka lika långt på nästa vante innan jag börjar med utökningar för tumkilarna.

Garnval igen

Idag plockade jag fram mina z-tvinnade garner för att ta ställning till, vad som kan vara användbart för orevantarna. Jag kommer att börja med ett par tumvantar. Mina garner är av samma kvalitet som Lars´ i förra inlägget.

Också jag har Kerstin Danielssons garn från egna värmlandsfår, som betar i Näsets by i Furudal på somrarna. Det är ofärgat, dvs naturfärgat. Jag har tre nyanser brunt och väljer nog den mörkaste.

Sedan har jag rött, blått, gult och grönt garn från Wåhlstedts, 5/2 tror jag. Garnerna är betydligt grövre än i originalvantar från Ore. Men färgerna stämmer ganska bra. Jag föreställer mig att det naturfärgade mycket väl kan ha förekommit på originalvantarna från Ore.

De gamla vantar som tidigare visats här på bloggen har betydligt blekare färger, men om man pillar lite bland maskorna ser man att tiden gjort sitt. Originalfärgerna måste ha varit mycket starkare.

Kerstins garn kan köpas här.
Det kulörta köpte jag av Karin Kahnlund, Uppstickaren, i samband med hennes kurser på HV. Hon låter Wåhlstedts färga in garner till sina kurser och färgerna varierar.
Här finns Wåhlsteds textilverkstad. Där kan man köpa naturfärgade z-tvinnade garner, dvs vitt och grått, tyvärr inte brunt.  Ett alternativ är att välja detta garn och färga själv.

Bilden visar ett sittunderlag tovat av Kerstin Danielsson 

av egen naturfärgad ull. 

Garnval för min Orevante

Efter ett tags funderande har jag bestämt mig för garn till ett par vantar inspirerade av Ore-traditionen. Jag väljer Kerstin Danielssons tvåtrådiga z-tvinnade garn. Det är spunnet hos Wålstedts i Dala-Floda av ull från Kerstins och Bosses egna värmlandsfår.  Att fåren har sitt sommarbete i Ore ger verklig lokalanknytning.

Jag kommer att använda ett mörkt naturbrunt garn som grundfärg i vanten. Mönsterfärgerna i rött, gult, blått och grönt har jag färgat själv på naturvitt garn.

400 pixel, varför då?

Jag fick en fråga via mail ang bildstorlek, med anledning av "kravet" på minst 400 pixel breda bilder. "Vaffödådå"???

Det där inget tekniskt krav för att det ska fungera, så du kan strunta i det. Du kanske inte alls tänker på bilder på så sätt. 

Jag har en idé, om att bilderna inte får bli för små. Blogger-verktyget, som vi använder, krymper bilderna när de publiceras och i min smak blir de för små. I vårt fall vill vi ju gärna kunna se detaljer. Dessutom tycker jag, att det är enhetligt och snyggt, när man bläddrar igenom bloggen och ser bilder av samma storlek. 

Jag vill kunna ändra bildstorleken till 400 pixels bredd, men har ännu inte hittat funktionen för bildstorlek i Blogger-verktyget,  så därför ändrat jag manuellt i HTML-koden. Det är förmodligen möjligt att göra en inläggsmall anpassad för större bilder, men jag har inte riktigt klurat ut hur man gör.

Om bilderna är minst 400 pixel så kan jag fixa till det manuellt, tills jag hittar en bättre lösning. Om bilderna är större är det bara bra. De är ju klickbara så att man kan se dem i originalstorlek.

Hoppas att jag inte krånglar till det med särskilda krav på bilderna. ... och som sagt,  om det krånglar till det för dig bry dig inte om det.

(Detta inlägg skulle ha handlat om garnval, men jag stack emellan med en fråga.)

Inspirationsbilder: Lika men ändå olika

I gårdagens inlägg hänvisade Olle-Petter till digitalt museum. Jag tar mig friheten att här på bloggen visa bilderna från Nordiska museets samlingar som han hänvisade till.

(Jag har faktiskt i ett liknande sammanhang frågat museet om bilderna kan publiceras på en blogg på detta sätt och fick svaret att det är OK om källan framgår tydligt och om bilderna inte förvanskas.)

Klicka på bilderna för att förstora dem.

Länk till posten på digitalt museum

Länk till posten på digitalt museum

Visst är vantarna lika men ändå olika. 

Vad som skiljer är främst bårderna som kan utformas på olika sätt.

Gemensamma drag:
- Bakgrundsfärgen är i regel naturfärgad brun ull.
- Bårdernas bakgrundsfärg är i regel röd.
- Uppläggningen görs i regel med en röd bindetråd och två trådar brunt garn, som skapar maskorna.
- Efter uppläggningen följer några aviga varv eller kedjegång i bottenfärgen (brun).
- Ytterligare ett avigvarv i en avvikande färg (röd) eller med två färger (röd + en annan färg) mot brun bakgrund innan bårderna kommer.
- Bårderna utformas efter stickerskans smak och skicklighet. Det är diamantmönster och zig-zag-mönster i olika varianter, i en eller flera färger.
- Bårderna förekommer på vantkragen och på fingervantar strax under fingrarna.
- Vid sidan av tummen finns ett zigzag-mönster och/eller en maskrad i avvikande färg.

- Vantmodellen har en vid relativt lång krage som avslutas med ett avigvarv i en eller två färger, varav en färg är röd.
- Vanten har kiltumme
- Fingrarna börjar på samma varv och tar inte hänsyn till handens anatomi där fingrarna inte börjar på en rät linje.
- Hoptagningen i fingertoppen görs på samma plats på de fyra stickorna, så att toppen får ett rundat uttryck.

Vantarna är stickade i garnkvaliteter som inte går att uppbringa idag. Hur vi än gör kommer våra vantar att skilja sig från de gamla, såvida vi inte hittar rätt ull och spinner ett fint och jämnt garn till våra vantar.

Du borde nu fått en god uppfattning om orevantens karakteristiska drag. Fler inspirationbilder på gamla vantar kommer att publiceras i kommande inlägg. Men i nästa inlägg är det nog dags att diskutera garnval.

Du kanske till och med är redo att skissa lite på den vante du vill sticka och kanske rita några bårder på rutpapper.

Hur fungerar denna Knit Along?

Var och en stickar ett par vantar med inspiration från herrvanten från Ore.
Man väljer själv om man vill sticka fingervantar eller tumvantar.
Det finns ingen stickbeskrivning eller förlaga. Men bilder kommer att publiceras på denna blogg som vi kan analysera och använda som inspiration.

Man väljer själv lämpligt garn, men vi kommer att diskutera garnval här inom kort.

Du bör ha kunskaper i tvåändsstickning och kunna konstruera en vante utan detaljbeskrivning för att kunna delta i stickningen. Men man kan naturligtvis fråga i kommentarsfältet om man behöver råd. Vi kommer att diskutera de olika faserna i mönsterkonstruktionen, så även om det inte finns någon beskrivning så kommer du inte att stå helt utan vägledning. Vi hjälps alla åt att besvara frågor. Ju aktivare deltagare desto bättre hjälp. Att kommentera varandras inlägg är a och o för en givande KAL.

Det finns ingen tidplan utan man stickar i egen takt och visar upp sina framsteg här. Vi berättar om processen, ställer frågor ock kommenterar varandras inlägg, så att vi kan lära av varandra under resans gång.

Deltagarna beskriver sin vante och publicerar bilder i denna blogg. Bilderna bör vara minst 400 pixel breda. Om du inte vet hur man anpassar storleken på bilderna så ska jag som moderator i gruppen försöka hjälpa till.

För att inläggen ska bli sökbara skall de märkas med ett eller flera nyckelord, etiketter. Mer information om märkning när inläggen börjar ramla in. Moderatorn kommer i inledningsskedet bevaka att sökbegreppen blir någorlunda enhetliga och kanske styra upp märkningen av inläggen om det visar sig att det behövs. (Detta inlägg är exempelvis märkt KAL)

Om du behöver hjälp att komma igång att skriva inlägg kommer det anvisningar här, men du bör i så fall fråga i kommentarsfältet eller med epost till e@ullabritt.se

Jag hoppas att dessa rader ger dig en idé om hur det kan komma att fungera. Välkommen att anmäla dig via mail till e@ullabritt.se. Ange namn och ev webbadress.

Nästa blogginlägg kommer att handla om vad som är utmärkande för herrvanten från Ore.

Vill du vara med att sticka herrvantar från Ore?

Under syfestivalen i höstat hamnade jag i ett samtal om Orevanten. Jag försöker fördjupat mig i stickskatten från Ore, och har samlat bilder och erfarenheter från stickerskor från bygden. Samtalet från syfestivalen vidgades så småningom till en lite större krets, som gärna vill hänga på idén om en KAL, dvs Knit Along, parallellstickning, stickjunta på nätet eller vad vi ska kalla det för.

Vi börjar med att betrakta denna tumvante från Ore Hembygdsförenings magasin. Vilka tankar dyker upp i ditt huvud när de tittar på den? 

I denna KAL finns endast en regel: Låt dig inspireras av stickat från Ore och blogga om det. Vi börjar med herrvanten. Det är inte meningen att du ska sticka exakt en sådan vante som på bilden, utan snarare att du låter dig inspireras till en egen vante. 

Det inte så enkelt att det finns en väldefinierad beskrivning, med föreskrivna garner, färger eller mönster. Vanten bygger snarare på en mönstertradition och ett färgschema som vi kan utgå från. Dessutom är vanten tvåändsstickad, en teknik vi håller oss till i denna KAL. Mer om det i kommande blogginlägg. 

Än så länge låter det kanske allt för "flummigt", men låt inte det hindra dig. Min förhoppning är att vi tillsammans utvecklar KAL:en.

Visst vill du vara med? Maila ditt namn och ev webbadress e@ullabritt.se.

Nästa blogginlägg kommer handla om hur vi går vidare.